Arkivbild: Scanpix
I den aktuella debatten och insändare hävdas ofta att de som stannar kvar på sina arbeten efter 65 års ålder utgör ett hinder för arbetslösa unga att komma in på arbetsmarknaden. Men här finns tre faktorer som måste beaktas.
För det första har varje 65-åring rätt att fortsätta med sitt arbete till fyllda 67 år - något som kan komma att höjas till 69 år.
För det andra är dessa äldre de facto den i snitt bäst utbildade gruppen av varande/ blivande pensionärer som Sverige någonsin haft.
Med sina 30-40 år i ett eller flera yrken och med kunskap om den senaste teknikutvecklingen är denna grupp av pensionärer en resurs för landet.
För det tredje behöver Sverige fler människor i arbete, som betalar skatt och därmed bidrar till välfärd.
Att byta personal i ett företag eller i samhällsservicen är inte som ett däckbyte på en bil. När en person med lång erfarenhet och förvärvade detaljkunskaper om jobbet lämnar sin arbetsplats till en ofta välutbildad ungdom med kunskap om den senaste teknologin, men med avsaknad av erfarenhet, föreligger risken att gjorda misstag av den som lämnar kommer att upprepas av den tillträdande.
Ta tillvara denna värdefulla erfarenhet och låt äldre verka som handledare - jobbcoacher och mentorer för efterträdarna. Det minskar risken att felaktigheter upprepas.
De äldre som stannar kvar och arbetar efter sin pension är en viktig resurs för de yngre att snabbare komma in i arbetet.
Medför detta extra kostnader för företaget att äldre och yngre arbetskrafter jobbar tillsammans i syfte att överföra tidigare vunna kunskaper kan en sådan kostnad minskas om Fas 3- medel kommer till användning som övergångslösning.
Tage Ljungholm
Thore Mäki
Astor Wikström
Lennart Wink
Jan-Erik Ögren,
samtliga Skellefteå