Torsdagen hade kunnat bli en riktigt svart dag. Min son, som går på mellanstadiet, kom hem efter skolan och skrek att en kompis hade trillat i älven efter att ha gått på snökanten vid stranden.
Vi bor vid älven och vi börjar springa mot platsen. Jag ser något blått flyta på andra sidan och skriker till min son att plinga på dörrar och ringa 112. Då hör jag sonen ropa: ”Han lever, han lever!”
Två större pojkar kommer och mellan sig har de en liten frusen grabb. Fler människor skyndar till och vi hjälps åt att få av honom lite av det blöta. Jag en hämtar filt och tar honom till föräldrarna och berättar om vad som skett.
Denna gång slutade det bra. Jag skriver detta för att uppmärksamma alla som går vid ett vatten denna årstid.
Det är förenat med livsfara att vara för nära kanten. Går man på snön ser man inte vart vattnet börjar och vips trampar man igenom.
De som hjälpte pojken är mina hjältar
Tessan