I många av landets kommuner har varumärkeskonsulter lyckats sälja in idén om att kommuner är varumärken. Märkligt. En kommun är en sammanslutning av de människor som bor inom en geografiskt fastställd yta och som använder kommunen som ett verktyg för att ta vara på gemensamma intressen och uppgifter.
Orsaken till att man lyckas sälja in tanken på kommunen som ett varumärke ligger främst i att det verkar vara få politiker som vågar säga nej till att arbeta för en befolkningsökning. Även detta är märkligt.
Den som bor i en kommun borde rimligen ha ett högt intresse av egen trivsel och att man känner sig till freds med att leva och verka i sin kommun.
I fråga om Skellefteå finns det studier som visar på att trivsel och lycka ligger i nationell toppklass. Skulle detta index öka om vi blir fler?
Knappast för kommunmedborgaren i allmänhet. Men det kan finnas vissa särintressen som exempelvis de som önskar fler kunder som känner sig intresserade av att bli fler. Men vilka andra?
Vågar något politiskt parti, och då räknar jag inte med Sverigedemokraterna förstås av flera skäl, se den nakna sanningen och sätta igång en process för att ersätta målet om 80 000 innevånare med kvalitativa mål och konkreta visioner för fortsatt utveckling av vår fina kommun?
Hans-Erik Persson
Burträsk