Läste i bladet att Barn och ungdomsnämnden i Arvidsjaur är inne på den föga originella tanken att lägga ner skolan i Moskosel på grund av det låga barnantalet. Detta, barnantalet, skulle då medföra pedagogiska problem i form av svårigheter att säkra kvalitén på undervisningen.
Efter att ha vistats i skolan i sammanlagt 55 år, varav 15 som elev och 40 som lärare, kan jag inte annat än att betrakta angivna skäl som gripna ur luften, eller på ren svenska, som rent trams. I mina ögon handlar detta om att redovisa det mest rumsrena skälet, som kan stöta på minst motstånd. Mina erfarenheter under de 40 åren som lärare omfattar stora som små skolor, alla klasser från första på grundskolan till sista på gymnasiet och alla tänkbara klass och gruppstorlekar från 2 elever (Sandbackaskolan) till 31 elever (Moskosel).
Med all denna erfarenhet i vågskålen kan jag bara konstatera att en skola kan bli nästan hur liten som helst utan att kvalitén på undervisningen blir lidande. I själva verket är det ju så att ju mindre gruppen är, ju mera tid får läraren med varje elev. Förhållandet är givetvis inte rätlinjigt. Det handlar trots allt om förmåga och engagemang hos både pedagog och elev.
Som idrottslärare kan jag naturligtvis glädja mig åt att ämnet numera anses vara så viktigt att det kommit upp till diskussion. Men även här anar jag bristande verklighetsförankring. Det går nämligen alldeles utmärkt att bedriva alla bollspel, utom handboll, i små grupper om exempelvis 3 plus 3 elever. Det är faktiskt bättre, i synnerhet med små barn. Då får alla eleverna ha bollen mycket mera och jag som lärare kan delta och styra, så att alla får vara med. Men visst, i någon konstellation kan faktiskt åldersskillnaden bli nog så stor.
Det finns nackdelar med en liten skola, tacka för det! Det värsta är att antalet kompisar kan bli för litet. Någon kan bli utanför, sakna riktig kompis, och skulle hitta någon eller några om man gick på en större skola. Det är sant! Men man glömmer hela tiden att det finns utanförelever även på den största skola. Och vad värre är, där är risken att bli riktigt trakasserad och utmobbad, utan att det märks, mycket större. Och inte minst, de många resmilen till tätorten för små barn, är riktigt avskräckande. Man måste låta föräldrarna väga dessa skäl mot varandra och vara de som tycker mest. När kloka föräldrar, som i Abborrträsk för ett antal år sedan, och tidigare i, jag tror det var Auktsjaur, tyckte att det blev för få barn, ja då är det dags.
Förutom dessa sociala skäl, har nämnden också de ekonomiska i bakhuvudet. Kommunen dras liksom andra små inlandskommuner med ständiga besparingskrav. Den senaste skol besparingen, då man kapade huvudet av Moskosels och Glommersträsks F-9-skolor blev knappast någon besparing ens på skolbudgeten. De 1,3 milj som man skulle spara på den åtgärden försvann genast då man tillförde den mottagande skolan minst hälften av den tänkta besparingen. Resten försvann i ökande skolskjutskostnader och elever som valde andra skolor. Sedan tillkommer utanför skolbudgeten ett antal mera svårbedömda kostnader i form av folk som flyttade, just på grund av detta, och ett antal som tappat sugen och inte längre genererar någon positiv energi till bygden. Tillkommer t.ex. de som kanske inte flyttade hem, som tänkt var, och de som i förlängningen valde andra gymnasieskolor.
Kommunen har under en följ av år ägnat sig åt att strypa blodflödet till området utanför tätorten. Nu vill man börja amputera delar av den kommunala kroppen. Istället borde man skaffa sig en billigare kostym. Som det nu ser ut, blir det allt flera som ska administrera allt mindre verksamhet. Och nu har man missat samarbetståget med grannkommunerna! Något som troligen skulle ha givit Arvidsjaur mest fördelar.
I denna högervindens och individualismens tid har de styrande partierna i Arvidsjaur, som kallar sig vänsterpartier, tydligen glömt att rörelsen ursprungligen stod för begrepp som solidaritet och omsorg om de utsatta. De styrande borde allvarligt reflektera över om den som befinner sig ytterst på stupkanten, på väg att falla ner, behöver en hjälpande hand eller en knuff utför. Visst, kommunen kan inte göra mycket för att hjälpa, att göra barn måste moskoselborna klara själva, men kommunen borde i alla fall i det längsta avstå från att utdela dödsstöten.
Förutom pedagogiska, sociala, och ekonomiska skäl, kan jag tänka mig att det finns också politiska eller rent egoistiska skäl att vilja lägga ner moskoselskolan.
Kenneth Fjällström, Glommersträsk