Arkivbild: Scanpix
I den nya älgförvaltningen tas besluten enligt ändrade regler. Tidigare hade jägare och markägare lika många röster och därför fick man lov att kompromissa och komma överens.
Nu har markägarna för första gången majoritet och kan styra och ställa helt själva. Det har fått vissa konsekvenser. Man kan säga att markägarsidan har skiktat sig i två grupper: älgförvaltare och älgbekämpare. De agerar på olika sätt.
Älgförvaltarna, dit även jägarna hör, fortsätter som förut. Att resonera sig fram till lösningar som parterna kan acceptera.
Älgbekämparna vill fullt ut ta tillvara de nya möjligheterna och röstar hellre än de resonerar. Älgarna är fiender till tallskogen och måste bekämpas till varje pris. Omvärlden får rätta sig efter det.
Ansökan om skyddsjakt inom Örträsk viltvårdsområde har gjorts av älgbekämparna i dess styrelse. Övriga har reserverat sig mot beslutet.
Ser man till älgbekämparnas yrken finns en koppling till storskogsbruket. Älgbekämparna visar att man inte har några betänkligheter mot att skjuta älgkor som om drygt två månader ska kalva. Tallplantor först. Omvärlden sen.
Skyddsjakten har fått den lokala opinionen att rejält ifrågasätta vissa skogsbolags varumärken. I affärsvärlden har frågor om moral och etik blivit mycket viktiga. Konfektion och barnarbete. Livsmedel och hästköttet. Omdömen färdas snabbt på sociala medier. Om svensk skogsindustri väljer att länka sina varumärken med älgfoster som rivits ur komagar på skarsnö kan det sluta med att man går förbi de andra branscherna i skandalligan.
Därför tycker jag att både myndigheter och de som befinner sig högre upp i den skogliga näringskedjan ska hålla koll på vad som händer i den nya älgförvaltningen.
Se särskilt upp med älgbekämparna. De kan, utan att själva förstå varför, orsaka den svenska skogsindustrin långt större ekonomiska skador än vad älgarna förmår.
Evald Hellgren, Örträsk