Foto: Erik G Svensson.
En lite saga, som är ganska sann
Det var en gång en familj som bestod av mamma regering, pappa riksdag och två barn: storebror Umeå och lillebror Skellefteå.
De var en lycklig familj, men som i så många andra familjer så utnyttjade ofta storebror Umeå att han var större och smartare än lillebror Skellefteå, lillebror tyckte förstås inte det var kul men accepterade ändå det för han ville ju så gärna leka med sin storebror.
Barnen brukade ofta leka en lek som de kallade Landsting. Leken gick ut på att de både bröderna varje vecka sparade en del av sin veckopeng i en ask, sedan gick de en gång om året till leksaksaffären där de då ur asken skulle köpa delar till sina dockhus som de kallade lasarett.
Det var alltid storebror Umeå som började välja vad han skulle köpa för delar till sitt dockhus, tyvärr slutade det alltid med att storbror valt så mycket nya delar till sitt lasarett att det bara fanns några få kronor kvar till lillebror att handla för.
Han fick därför ofta nöjda sig med en lite burk målarfärg som han kunde måla sitt gamla slita lasarett med lite nya färger. När lillebror blev sur över att det aldrig fanns några pengar att handla för så brukade storebror trösta lillebror med att han kunde få vara med och leka med hans fina lasarett, men bara på hans villkor och bara när han inte ville leka med det.
Lillebror hade ju inte så stor koll på hur mycket pengar de hade i burken, men han tyckte ofta att det var väldigt lite pengar i asken när de skulle handla. Han fundera också hur storebror kunde ha råd köpa så många andra grejer så som det där andra dockhuset han kallade opera eller den där fina modelljärnvägen han kallade Norrtåg, men han litade ju på sin bror så han tog aldrig upp frågan med sin storebror.
En annan gång blev lillebror riktigt sur över att han ALDRIG fick köpa något till sitt lasarett, storbror tröstade då lillebror och sa något annat år skulle lillebror också få köpa något jättefint till sitt lasarett, han sa inte vilket år det skulle bli, men han målade upp en fin bild över alla fina saker lillebror skulle kunna köpa.
Storbror log lite listigt och sa att först måste de nog riva sönder delar av huset han har nu, för att rymma alla nya delar lillebror skulle få köpa, sen skulle lillebror få köpa en massa fina delar.
Lillebror blev strålande glad och tyckte att han hade världens snällaste brorsa, om han sen skulle få köpa allt det där fina som storebror berättat om spelade inte så stor roll huvudsaken var att han fick vara med och leka med sin storebror.
Snipp snapp snut och så var sagan slut, för denna gång.
Sagotanten