Socialnämndens vilja att minska antalet äldreboendeplatser på Klockarhöjden säger det mesta, menar skribenten. Arkivbild: Annika Eriksson
”Löftena kunna ej svikas nej de stå evigt kvar”, sjöng jag som barn .
Efter att ha bott i det socialdemokratiskt styrda Skellefteå i snart 60 år har jag upplevt att löften kan svikas, inte bara en gång utan många gånger. Inte minst gäller det äldreomsorgen
”Du måste unna de gamla som byggt upp vår välfärd en bra ålderdom” hette det när jag för 25 år sedan kämpade för just gemensamma boenden för äldre. Framtiden var att bo hemma så länge som möjligt.
Att ensamheten skulle bli en tung börda för många fanns inte på socialdemokraternas karta. Ålderdomshem stängdes, sjukhemsplatser las ner, och äldreboendeplatser minskade.
De äldre skulle få det bra, var parollen.
Jag har inget emot att möjligheten att bo hemma finns, men det ska vara när personen i fråga vill göra det och inte när kommunen vill.
Nu klappar många på porten, men få släpps in. Det är klart att så länge som kommunen minskar platserna på äldreboendena finns ingen plats för dem.
Så var det för den gamle man som jag hörde talas om, som bad att få flytta från sin lägenhet till ett äldreboende och fick nej, ramlade utför trappen och avled efter ett par dagar. Detta är ett av många exempel.
lnte nog med att det redan nu finns för få platser i Skellefteå kommun. I det läget ville socialnämnden stänga avdelningar på Klockarhöjden och minska antalet med ytterligare 28 platser.
Vad var det nu socialdemokraterna sa? ”Vi ska unna de gamla en bra ålderdom.”
Agerar man som socialnämnden gjorde är partiets löfte inte mycket värt.
Nej, öka i stället äldreboendeplatserna. Sluta spara på de äldre.
Ann Sofi Löfstedt, Skellefteå