Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT.
Det rapporteras i medier om att fattigpensionärer ökar i antal, och särskilt i Stockholm. Ungefär 11 000 pensionärer i Stockholm får minst ett mål mat om dagen serverat av olika frivilligorganisationer.
Är det så pensionärerna i Sverige ska leva på ålderns höst? Självklart inte. De som med svett och möda slitit i hela sitt liv, betalt skatt till stat och kommun, och så när tiden är inne för ett pensionärsliv fyllt med olika aktiviteter, har man inte mat för dagen. Det ska någon hjälpsam organisation duka fram, så man slipper svälta ihjäl.
När jag hör detta börjar jag fundera över hur kan detta får fortgå i Sverige. Att Alliansregeringen under sina åtta år vid makten inte gjorde någonting som verkligen förbättrade situationen för de svaga grupperna i samhället. Att inget gjordes var kanske inte så uppseendeväckande, för då var det endast skattesänkningar som gällde.
Men av de som tog över landet 2014 hade jag förväntat mig mer av. Starten har minst sagt varit svag. Pensionärerna var den grupp, som tillsammans med sjuka, arbetslösa, skulle prioriteras. Men varför är då så många hänvisade till att gå till de dukade bord som någon frivillig organisation ordnat blott och bart för att så få som möjligt ska behöva gå till sängs hungriga.
Det är förståeligt att det tar tid att vända skutan och göra saker till det bättre, men att pensionärer fortfarande ska betala mer i skatt än de som har arbetsinkomst kan aldrig accepteras.
I den nästa budget som regeringen lägger fram måste den tydligt visa på att den orättvisa beskattningen snarast kommer att vara ett minne blott.
Tiden går fort. Har inte Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern innan nästa val visat att de menar allvar med förbättringar för de svagaste grupperna kan mardrömmen vara ett faktum.
Sture GrundbergMalå