Statens uppmaning gör oss omänskligare, menar skribenten. Foto: Ulf Johansson
Det finns inga enkla lösningar för de ungefär 5 000 EU-migranter som tigger på gatorna i Sverige, men de är i akut behov av hjälp och det är minst sagt förfärligt att en statlig representant, tiggeriutredare Valfridsson, uppmanar oss att inte ge pengar till de behövande.
Jag satte kaffet i vrångstrupen när jag hörde detta. Hur har han mage att uppmana mig att inte hjälpa den som ber om hjälp? Vi avhumaniseras allt mer och statens representanter ska under inga villkor tala om för mig vad jag ska göra i denna fråga.
För mig känns det om att Valfridsson i statens namn är med och gör oss allt omänskligare.
Tiggarna som kommit hit har visat oss på fattigdomen i Rumänien och Bulgarien som vi annars inte skulle veta så mycket om, och det tackar jag dem för. Deras hemländer har lämnat dessa människor i akut fattigdom och de gör nu allt för att rädda sina familjer. Eftersom de är med i EU reser de helt lagligt till andra medlemsländer för att här be om hjälp – genom att tigga.
Detta förekommer överallt men när det når rika Sverige får vi fnatt och vet inte hur vi ska göra för att slippa se detta elände. Usch, vi tillsätter en utredning som ger oss förslag på hur vi ska hålla detta otäcka på avstånd. Man kan ge pengar till organisationer i förhoppning om att de jobbar för att hemländerna ska ta sitt ansvar, men samtidigt är tiggare i akut behov av hjälp nu och inte om 10–20 år.
Så länge villkoren för människor är så grundläggande orättvisa kommer tiggeriet att finnas. Även i Sverige.
Karina Alariksdotter Bureå