Sverigedemokraternas Peter Lindkvist ondgör sig över att Skellefteå kommun lägger pengar på något som han kallar ”udda intressen”, det vill säga freds- och kärleksmanifestationen Skellefteå Snow Pride. Som argument för detta menar han bland annat att det enbart berör tio procent av befolkningen.
Redan där kan man ifrågasätta om det är ett ”udda intresse”, då tio procent är en relativt stor andel. Ska man dessutom ställa detta i proportion till kostnaden, 182 500 kronor ter sig argumentet än mer löjeväckande.
Om man tar en titt i kommunens årsredovisning för 2013, så utgör den kostnaden cirka 0,002 procent av en total omsättning på nästan 10 miljarder kronor.
Man kan se det som att varje Skelleftebo betalar cirka 21 öre ur månadslönen som stöd till Snow Pride, beroende på inkomst förstås.
Utan att veta säkert skulle jag tro att många ännu mer udda intressen får ett betydligt större stöd än så.
Kanske ska vi dra in stödet till samtliga idrottsföreningar också, då var och en av dessa har färre medlemmar än 10 procent av Skellefteås befolkning?
För dessa 182 500 kr får alltså vi kommunmedborgare ett arrangemang i centrum som pågår tre dagar. Det är öppet för alla, oavsett sexuell läggning, med en drogfri gratisfest för ungdomar, musikframträdanden, insamling av pengar till stöd för HIV-forskning med mera
Jag skulle önska att Sverigedemokraterna i Skellefteå redogjorde för varför dessa aktiviteter är ”tjafs” ( citat Peter Lindkvist i Norran).
Jag tvivlar på att det egentligen handlar om att värna om kommunens kostnader. Gissningsvis är det något annat som ligger bakom, och jag ser fram emot Peter Lindkvists replik på detta.
Avslutningsvis önskar jag alla pridedeltagare en trevlig helg!
Kommunmedborgare som gärna betalar