Vi är alla eniga om att samerna utgör en ovärderlig del av mångfalden i vårt samhälle, vår historia och vårt kulturarv. I dag, på den samiska nationaldagen finns anledning att fundera över samefolkets forntid, nutid och framtid.
Genom en långvarig och framgångsrik opinionsbildning förknippas samerna numera huvudsakligen med renskötseln och dess anspråk på att få disponera drygt halva Sveriges yta för sina behov.
Vad tillför rennäringen i form av sysselsättning och produktion?
I dag lever ett hundratal renskötare helt eller delvis av renskötsel. Men ingen vet hur många samer vi har i Sverige. De vanligaste uppskattningarna varierar mellan 20 000 och 40 000 personer.
Samerna är en av våra erkända minoriteter. Med undantag av några hundra personer har de flesta svenska samer svenska som förstaspråk, engelska som andraspråk och någon samiskt språkvariant som tredjespråk.
De lever lika länge som andra svenskar i samma geografiska och socio-ekonomiska skikt och livnär sig på lönearbete.
Renskötselns utformning, kostnader och markbruk är föremål för diskussion. Min slutsats är att samefolkets framtid ligger i att bredda sig och fördjupa sin identitet som nationell minoritet.
Vi kan jämföra samerna med en annan av våra nationella minoriteter, judarna. De tillhör också ett transnationellt folk, som med stolthet odlar sin historia och sin kultur.
Vart eller vartannat år får någon eller några judar Nobelpris. Då gläds hela judendomen.
På motsvarande sätt tror jag att det är dags för samefolket att lyfta fram sina stora kvinnor och män, de som gjort stora insatser i sina samhällen och i världen.
Det skapar självaktning i den egna gruppen och högaktning i omgivningen.