Det är ganska tragiskt men jag måste konstatera att regeringen och då speciellt socialminister Annika Strandhäll har gått vilse i den politiska hanteringen av sjukförsäkringen och frågan om den höjda pensionsåldern.
I dagsläget är det mycket svårt att få sjukpenning under en så lång tid som ibland krävs för att verkligen komma igen efter svårare sjukperiod.
Om dessa bedömningar kommer att vara kvar när pensionsåldrarna höjs så kommer det att bli verkligt problematiskt för många. Jonas Sjöstedt skriver i Arbetet nr 3/2018 om hur Annika Strandhäll i en DN debatt framhållit att individen ska ha ett gott skydd vid sjukdom samt att bland annat myndigheter, sjukvård och arbetsförmedling ska samarbeta mer.
Men regeringen har i praktiken gjort tvärt om då den uppdaterat Försäkringskassans direktiv, alltså regleringsbrevet för 2018, där det står att folk helst bara ska vara sjuka i genomsnitt nio dagar per år. Med en bredare tolkning blir det motsägelsefullt.
Annika Strandhäll är också den som fått bära fram budskapet om höjda pensionsåldrar till olika nivåer och det kan inte ha varit en alltför rolig uppgift.
Man kan fundera över, men det bara är reflektion, varför regeringen skickar fram två kvinnor för att föra fram valårets kanske mest jobbiga budskap. Strandhäll om socialförsäkringarnas villkor och Ylva Johansson som förespråkar en utredning om strejkförbud.
Dessa båda kvinnliga ministrar får stå som avsändare av budskap som går emot många av socialdemokratins kärnväljares uppfattningar och båda blir troligen utsatta för mediers tuffa granskning.
Är det bara en slump?
Olov Wikström, Skellefteå