Foto: Malin Lundberg / TT.
PO Tidholm har fått en del kritik för sin serie om den svenska landsbygden. Bland andra har Maud Olofsson efterlyst fler ”liberaler” i programmet. Personligen tycker jag att hans beskrivningar i stort sett stämmer överens med verkligheten. Som skribent är han skicklig med vassa och underfundiga formuleringar.
Visst har den svenska landsbygden gått tillbaka. Storhetstiden inföll när jordbruket stod på sin höjdpunk samt när skogsbruket bedrevs med manuellt arbete. Självfallet finns det byar som något så när hållit ställningarna men dessa finns i huvudsak nära de stora städerna.
PO Tidholm anklagar såväl i tv-serien som i sitt författarskap marknadsliberalismen för landsbygdens tillbakagång. Det är en helt igenom en korrekt analys. Liberalismen är i hela sitt väsen ett stadsfenomen. I det tidigt industrialiserade England företrädde man borgarklassens intressen gentemot de konservativa jordägarna. Även i modern tid finns samma motsättningar.
Pehr G Gyllenhammar, legendarisk Volvochef, men även politiskt aktiv inom Folkpartiet, sa följande i en intervju under valrörelsen 1982.
”Lägg ner allt jordbruk i Norden utom i Skåne och Danmark.”
Ungefär samtidigt tog Volvo beslutet att börja avveckla tillverkningen av jordbrukstraktorer.
Nationalekonomen och råvaruexperten Marian Radetzki beskriver norra Norrland med en bild.
Han såg ner från ett flygplan och ser i mörkret två ljuspunkter, universitetsstäderna Umeå och Luleå, som han kallar ”kreativa kluster.”
Landsbygden under de senaste 25 årens liberala revolution är en given förlorare Det är staden och dess livsformer och dess näringar som stått i fokus.
Man behöver inte vara vänsterman for att stödja Tidholm, för även jag med ideologiska rötter i den ursprungliga bonderörelsen gör det.
Jörgen Brännström, Västra Vallen