Arkivbild: Scanpix
Många och stora förändringar har gjorts på skolans område den senaste tiden. Många är också de som har haft åsikter och ivrigt debatterat skolans utveckling. Få är dock tillräckligt insatta för att se konsekvenserna av alla beslut som tagits. Vi som i praktiken ska administrera och förverkliga besluten kommer alltför sällan till tals.
I Skellefteå kommun har debatten främst handlat om den stora omflyttningen av skolverksamheten i område väst. Det kan man naturligtvis ha åsikter om, men viktigare än var undervisningen bedrivs är hur den är organiserad.
I större delen av landet och också i den nya läroplanen har man återgått till den tidigare stadieindelningen: åk 1-3, 4-6 och 7-9. Skellefteå har valt att behålla åk 6-9-skolan. De pedagogiska fördelarna med det har jag som lärare svårt att se, däremot ser jag på nära håll den kraftigt ökade arbetsbelastning det innebär för oss som jobbar i de högre årskurserna. I stort sett allt merarbete med det nya har lagts på oss. Det är inte rimligt.
Betyg har införts från åk 6 och uppåt. För oss innebär det fler prov och tester att administrera eftersom vi behöver ett större bedömningsunderlag för att sätta rättvisa betyg. De skriftliga omdömena, som infördes som en ersättning för betyg, finns kvar samtidigt som vi också ska sätta betyg alla terminer i alla årskurser. De nationella proven har blivit fler och mer omfattande och ska ges i årskurs 6 och 9. Det sistnämnda innebär för oss 6-9-lärare i många fall en fördubbling av arbetsuppgifter.
Ett nationellt prov ska rättas och bedömas mycket noggrant eftersom det är ett instrument för att kalibrera bedömningen i ämnet och utgör en viktig del i betygsunderlaget. En uppskattad tid för bedömning av ett prov är 2,5 timmar. Den tiden är inte i underkant eftersom varje prov består av tre eller fyra delprov. För den lärare som har t ex både svenska och engelska i åk 6 och 9 med cirka 25 elever/klass innebär bara rättningen av de nationella proven 250 timmars arbete (100 prov x 2,5 timmar). Det är sju veckors merarbete utöver det ordinarie arbetet!
Redan innan vi hade åk 6 på högstadiet innebar administrationen av de nationella proven i åk 9 tillräckligt mycket merarbete. Nu är det helt enkelt mer än vad vi mäktar med. Och det kommer att gå ut över undervisningen, och det kommer att gå ut över kvaliteten och det kommer naturligtvis att drabba eleverna. Om ingenting görs. Den enda lösningen, som jag ser det, är att återgå till den gamla stadieindelningen och återföra åk 6 till mellanstadiet.
Lärarförbundet har en slogan som lyder: Allt börjar med en bra lärare. Jag vill modifiera deras devis en aning och säga: Allt börjar med en som orkar vara en bra lärare.
Susanne Lärkeryd, Skellefteå