För två år sen kom mitt barn fram till att hen skulle lära sig elbas. Första året var det lite halvhjärtade försök och vi tänkte att det här blir inte långvarigt. För ganska precis ett år sen lossnade det ordentligt, hen var inte bara ”lite intresserad av musik”, hen brann verkligen för det här. Hen var lyrisk! Allt förändrades från att ha varit ganska nedstämd till att få en glimt i ögat, en lust att lära sig mer. Till julklapp fick hen sin första elbas, sen dess har det inte gått en dag utan att det spelats.
I somras åkte hen på läger i tio dagar, ett läger där allt handlade om musik. Ungdomar och vuxna samlades för att ägna all sin vakna tid åt något som de hade gemensamt.
Detta hade aldrig ens varit en tanke hos oss om det inte vore för kulturskolan och dess personal.
Mitt barn har en funktionsnedsättning, det största hindret är det sociala, hen har svårt att läsa av och förstå vad andra menar. Hen är smart, fruktansvärt smart, men brister lite i det sociala samspelet. Hen har också varit mobbad och utanför i ungefär fem års tid, tappade självförtroendet, kände sig nästan värdelös och hade inte lust till någonting, isolerade sig nästan i perioder. Hen gick till skolan och sen direkt hem, men tack vare fantastisk personal som trott på mitt barn, stöttat och peppat, gett hen självförtroendet att tro på sig själv och våga, så åkte alltså detta barn på läger, själv, utan att egentligen känna någon.
Tack vare kulturskolan och dess personal har mitt barn utvecklats, både inom musiken, men också mentalt och i mognad.
Varför skriver jag då om kulturskolan i Arvidsjaur? Ja, helt enkelt för att de riskerar nedskärningar, rejäla nedskärningar som kan ge förödande konsekvenser, inte bara för mitt barn utan för många andra elever också.
Bara vetskapen om att kulturskolan ska bli drabbad gör oss alla panikslagna, det drabbar de barn och ungdomar som kanske behöver det som mest.
Kulturskolan är en plats där ungdomar får växa som individer, känna en tillhörighet och utveckla sina intressen.
Att de ska tvingas halvera sin verksamhet är för mig vansinne.
Det är dags för kommunen att tänka efter rejält nu innan beslutet tas den 18 september.
Upprörd förälder i Arvidsjaur kommun