Jag vaknar mitt i natten. Ofta väckt av vår lilla hund Otis. Vi förflyttar oss en trappa upp och tankarna vandrar iväg.
Ibland korsas de av ljudet från tidningsbilen som passerar förbi. Då kan klockan vara runt 02.
En fantastisk service, det händer att vi till och med vandrar ut för att hämta in Norran. Men hur länge till?
I vårt ”kvarter” är det just nu tre av sju hushåll som prenumererar. I radhuslängan i stan var vi i bästa fall fem av tolv. I referat från ett föredrag nämndes att upplagan sjunkit från 33 000 till för närvarande cirka 18 000.
I ekonomiska sammanhang brukar det talas om en ”cut off”. Var ligger denna gräns när Norran övergår till att bli enbart något att läsa på nätet?
En av de kvarvarande journalisterna skrev häromdagen en krönika om sin käraste ägodel, den så mångsidiga telefonen. För mig är det snarare papperstidningar som håller på att ha intagit den positionen (har även DN fredag till söndag, där söndagsnumret numera anländer först på måndag).
Den är en vän. En av de bästa. Den bidrar med allt från undersökande reportage till personliga betraktelser. Den bidrar till att sätta in mig i ett sammanhang, en plats i tiden där jag kan reflektera över tillvaron i stort och smått.
På äldreboenden ersätts, av kostnadsskäl, allt oftare gemensamma måltider med matlådor i ensamma rum. Jag tänker mig att en tidning enbart på webben skulle bli något liknande. Att sitta och glo på en skärm blir i längden ganska tröttsamt och påvert.
Så, var ligger ”cut-offen”? Lika bra ni i tidningens styrelse börjar tala klartext om detta. Så kanske några tusen potentiella prenumeranter, återvändande eller nytillkommande, får en chans att hinna tänka igenom vad de eventuellt skulle sakna. Innan det är för sent.
Stefan Holmberg, Ö Falmark
Svar direkt
Att sådana läsare som du finns är helt avgörande för Norrans framtid. Läsare som är intresserade av vår journalistik och som dessutom vill stötta vårt arbete genom en prenumeration.
För mig som chefredaktör är det viktigaste att vår journalistik görs tillgänglig för vår publik. Om de sedan föredrar att ta del av den på papper eller digitalt avgör inte vi på Norran. Det gör våra läsare.
Men så länge det finns en efterfrågan och ett kundunderlag så kommer du, precis som man kunnat göra under de senaste drygt 100 åren, att kunna läsa Norran på papper.
Marcus Melinder, Chefredaktör och ansvarig utgivare