Jag gick en liten promenad en söndag förmiddag. Solen lyste på den vita snön och det var nästan bländande vitt. Jag gick ner mot havet som låg nästan spegelblankt, ljusblått, nästan azurblått, och med lite is närmast stranden.
Bortåt öster, mot Finland, hade stora stackmoln tornat upp sig och format något som såg ut som Klippiga bergen, med snöbeklädda toppar. På allt detta lyste solen och det var så vackert att jag nästan tappade andan.
Då tänkte jag: om jorden är så skön, hur skön ska då inte himlen vara? Om skapelsen är så vacker, hur vacker ska då inte skaparen vara?
Alla som får nåden att komma till himlen kommer att häpna och stå mållösa när de ser all Jesu skönhet, ansikte mot ansikte. Dörren till himlen är öppen för var och en som vill tro på Guds son.
Konrad Nyström, Byske