I min ungdom arbetade jag en tid i Stockholm. Vi hade där en chef som var ungrare. Han kom hit under Ungernkrisen. Han var så förvånad över svenskarnas attityd till lönen och livet.
Hur högt lönelyftet än var, så var alltid kommentaren: Var det inte mer?
Han menade att även svensken någon gång skulle visa lite tacksamhet och inte bara kräva mer och mer.
Jag minns så väl dessa ord, jag tyckte redan då att de var så bra.
Jag tycker fortfarande att orden stämmer bra med verkligheten.
Det här var på 60-talet och sedan dess har människorna fått det bättre på alla sätt.
Likväl finns samma fråga kvar: "Blev det inte mer?"
Nu är det skatten som är den stora stötestenen, men det är samma innebörd. Det är allmänt känt att egoismen ökar i takt med att människan får det bättre. Valresultatet bekräftar detta med råge, då det var skattefrågan som mest skiljde de båda blocken.
Ragnvald Nilsson, Bureå