Nu är ett kulturhus inte längre en dröm och jag blev så glad av insikten att jag tror en tår föll. Det är glädjande att det äntligen blev politiskt intressant med ett kulturhus och även att det slutligen blev ett politiskt enigt beslut.
De flesta känner glädje och framtidshopp. Dock finns, som alltid, ett visst motstånd mot ett större beslut. Så även nu. Några tycker att vi inte behöver något kulturhus överhuvudtaget. Andra känner olika rädslor och befarar olika orättvisor. Vad gäller ekonomin minns jag att handläggaren vid varje presentation för oss i kulturnämnden försäkrade, att man håller sig inom de bestämda ekonomiska ramarna. Inget skulle kunna bli fel.
Under alla förhållanden kan jag försäkra, att detta beslut om ett kulturhus inte är något förhastat i vår kommun. Redan på sjuttiotalet var vi ett antal kulturentusiaster, som såg ett kulturhus som en utvecklande och samlande kraft. Då fanns ännu inget politiskt intresse.
Dock fördes under flera årtionden en kulturell kamp i Skellefteå, periodvis mer eller mindre högljutt. Några framsteg och insatser inträffade under de åren men inte på den nivån vi önskade. Som ordförande i Skellefteå riksteaterförening såg vi i styrelsen ofta många större intressanta evenemang segla förbi Skellefteå antingen norrut eller söderut.
Under den senaste tiden har behoven av ett kulturhus vuxit allt större. Dansen, konsten, musiken och filmen har utvecklats i kommunen. Västerbottensteatern har vuxit ur sina lokaler. Kampen om en samlande kraft fortgick hela tiden parallellt med att kulturen utvecklades alltmer.
Det kommande kulturhuset kommer att bli en outsinlig källa till inspiration, lärdom och praktik för barn och ungdomar. Ett kulturhus kan bli viktig för samtliga kommuninvånare under olika skeenden i livet. Verksamheter kan riktas såväl utåt som inne i huset. Man kan samarbeta med olika kulturoaser i hela kommunen.
I ett inkluderande och attraktivt kulturhus finns alltid något för alla och det finns där också för att andas framtidshopp. Vi kan inte bara överleva, utan vi måste kunna trivas, utvecklas och leva.
Helmi Berggård, Skellefteå