Bildmontage. Arkivbilder: Scanpix
Jag tror att västvärlden stod på sin höjdpunkt på 1950- och - 60 talen.
Då rådde disciplin och ordning i skolorna, droger och kriminalitet hade inte fått fotfäste. Det fanns en framtids- och teknikoptimism som genomsyrade samhället och människorna.
Religionen hade fortfarande stort inflytande i samhället och på moralen och normerna. Miljöförstöringen och klimatförändringarna fanns, men vi var lyckligt omedvetna om dem.
I dag är västvärlden och dess kultur på fallrepet, det vi ser är en långsam civilisationskollaps. Kriminalitet och narkotikamissbruk har tagit ett strypgrepp på samhället, moral och normer är i upplösning.
De brott som på 1950- och 1960-talen skapade stora rubriker blir idag bara en liten notis.
Liksom andra civilisationer före oss är också vår civilisations tid utmätt och vi går under precis som romarriket och faraonernas Egypten.
Andra tar över efter oss, kanske blir det den islamska världen som är långt stabilare än vår både kulturellt och religöst. Sharialagarna är långt mer relevanta än våra sekulariserade lagar, då de, liksom våra lagar en gång gjorde, vilar på religiös grund.
Rättsväsendet har gått från några enkla lagar till dagens djungel av paragrafer som medborgarna omöjligt ens kan känna till hälften av.
Solidariteten mellan människorna är också på väg att försvinna till förmån för en sniken egoism. Politikerna hävdar naturligtvis motsatsen och säger att aldrig har vi haft det så bra som nu och aldrig förr har samhällsutvecklingen sett så positiv ut.
Men de pratar bara i eget intresse. De är ju ytterst ansvariga för den utveckling vi ser.
Jag kan inte påstå att jag kommer att sörja detta ytliga plastsamhälle med sin Coca-Cola kultur när den går under. Jag hoppas bara något bättre och stabilare kommer i dess ställe, något som gagnar mänskligheten bättre än global kapitalism.
Bo Barkinge
Rökå