När företag eller privatpersoner utifrån allemansrätten nyttjar skogsmark för egen vinning kallas det för intressekonflikt. Hade det gällt annan egendom skulle det kallas stöld och olaga intrång. Vad är skillnaden?
I höstas frågade jag 21 riksdagspolitiker och ifrågasatte industriell verksamhet på annans egendom. Jag fick två svar. En svarade att frågan var under utredning och den andra att det inte finns någon anledning att ifrågasätta bärplockning i stor skala, men att det var viktigt slå vakt om allemansrätten.
Att driva företag på annans mark måste vara en bra affär. När vissa människor lyckas införa direktiv och tillägg och därmed tror att man kan ignorera äganderätten.
Jag menar att människor i ledande ställning agerar maktfullkomligt. Om äganderätt och allemansrätt kolliderar skapar man bara ett tillägg eller direktiv i allemansrätten. Har rätten att rida på privat väg utvecklat allemansrätten i rätt riktning för alla medborgare, även de ekonomiskt svaga?
Eller är detta ett understöd som skapats för att vissa ska få tillgång till ridvägar samtidigt som man slipper underhålla och bekosta dessa. Vad tror du?
En markägare har laglig rätt att avvisa företag från sin mark liksom obehöriga personer om ägaren bedömer att dessa inte omfattas av nyttjanderätten. Vid en bedömning av allemansrätten är det markägares åsikt som gäller, tills dess annat är bevisat.
Personer eller företag som missbrukar markägarnas egendom och utnyttjar ett svagt regelverk skyddas tyvärr samtidigt av lika svaga regler vid en stämning. Markägarna behöver bara avvisa och förhindra intrång, åberopa sin äganderätt för att skydda allemansrätten och låta de som avvisas ansöka om stämning, och då kommer ägandet inte att kunna ignoreras.
Nya direktiv eller tillägg i allemansrätten hjälper inte socialt och ekonomisk utsatta. Här finns det ingen intressekonflikt!
Leif Lundmark, Finnträsk