Foto: FREDRIK SANDBERG / TT.
Svar till Lisa Grundberg och Jenny Stenberg, Nilaskolan 5A, Malå, 17 december.
Vad bra att ni skriver om mobbning flickor. Jag var eller kände mig mobbad i 10-11-årsåldern och kan än idag minnas känslan av ensamhet, att vara annorlunda, och så vidare.
Det sved kan man säga. I vuxen ålder, när jag ser tillbaka på mig som barn, inser jag att det många gånger var onödigt att man tog åt sig.
Det var inte bara jag som var omogen och det fanns ingen mening i det som gjordes och sades.
Även om min barndom var mycket annorlunda jämfört med er så känns det nog bra för alla att se sig själv som en oskyldig och fin person och någon annan som ond.
Men det brukar inte vara så enkelt. Vi har alla både ont och gott inom oss.
Mobbning i er ålder brukar ofta handla om angrepp på en person som står ensam mot andra.
Ett råd man kan ge barn är att inte glömma bort att det finns en off-knapp.
Ingen kan tvinga er att läsa det någon annan häver ur sig.
Okända människor är okända människor och man ska inte bry sig för mycket om sådant. De känner inte er så var för bry sig?
Det finns bättre saker att bry sig om än konstiga typer på nätet.
Alltså, det gäller att försöka förstå vad man ska bry sig om på riktigt och inte.
Anonym tant
