I några insändare den senaste tiden har skribenter fördömt homosexualitet utifrån skriftställen i Bibeln.
Jag är inte homosexuell och kan vara kritisk på sättet som många homosexuella exponerar sin sexualitet. Exempel Rickard Söderberg och Babsan. Varför måste man spöka ut sig som man gör? Förstår inte vad det har med sexualiteten att göra?
Min upplevelse är att det är en avsiktlig provokation mot alla de som har en negativ syn på homosexuella.
Jag ogillar det lika mycket som män som är macho och vill exponera detta, liksom kvinnor som pumpar upp bröst och läppar för att uttrycka någon slags sexuell attraktivitet. Allt detta är exempel på narcissistiskt beteende.
Om man däremot vill spöka ut sig i Pridetåg någon gång per år, så må väl det vara hänt.
Vad jag reagerar på, och vill bemöta, är hur man blandar in bibeln och kristen tro i synen på homosexualitet. Det är dags att sluta blanda in religion i denna och många andra frågor.
Ta bibeln för vad den är, flera tusen år gamla berättelser. Där finns många visdomsord, men är inte någon absolut sanning som dessutom ska står över den kunskap människan skaffat sig sedan bibeln skrevs.
Religion tar sig många uttryck och alla verkar ha lika fanatisk tro på att just deras religion är den rätta. Vad värre är, religioner har skapat enorma lidanden.
Inte ens i samma religion kan man hålla sams, sunni- mot shiamuslimer, protestanter mot katoliker och så vidare. I Burma mördas och fördrivs människor som har fel tro, i Saudiarabien stenas människor i Allahs namn, i Ryssland är kyrkan och Putin tätt sammanvävda och katolska präster har våldfört sig på barn i decennier.
Visst vet jag att många troende också gjort fantastiskt bra insatser, men sett till allt elände religionen ställt till med förstår jag inte den okritiska inställning som många kristna ger uttryck för.
Agnostiker