Lite raketer på det här så. Det känns nämligen som jag flyttat till Nordkorea.
Kanske att ta i, men den känslan infann sig. Det är uppenbarligen ingen idé att folk engagerar sig när det ändå inte gör någon skillnad. Man gör ändå som man vill.
Den representativa demokratin är väl till för att förenkla, att skynda på beslutsgången, inte för att fatta beslut som en majoritet motsätter sig.
Centrumbrons vara eller inte vara, det är en fråga som faktiskt berört och engagerat många människor. Enligt herr Burman finns nu inga lagliga hinder mot detta brobygge, men hallå!
Inte ens löftet om att respektera folkomröstningen respekterades. Och när man nu äntligen hittat sin plånbok, tycks det inte vara någon hejd på extravaganserna. Skellefteå har aldrig varit, och kommer aldrig att bli någon storstadsmetropol.
Jag är nöjd så. Jo, jag röstade nej sist det här var på tapeten, men anledningen var inte att jag motsatte mig ett brobygge, utan dess placering.
Borde inte frågan handla om E 4-dragningen? Om att slippa en Europaväg genom stan. Visst, jag är måhända en bakåtsträvare, men innan vi har räls och snabbtåg på plats, ja då har jag väl flyttat eller lagt locket på.
Att det uppstår köer i trafiken, beror väl inte enbart på för få överfartsleder. I Skellefteå tycks merparten av befolkningen äga egen bil, en bil som man helst rattar själv.
Kollektivtrafiken är till för de få som mot förmodan saknar bil, eller har förmågan att planera sina resor.
Om vi skulle planera vårt användande av bilen i större utsträckning, satsa på bilpooler, cykla eller gå i större utsträckning eller öka kollektivtrafikåkandet, borde vi komma en bit på väg.
Alltså, förbättra kollektivtrafiken. Skapa fler parkeringsmöjligheter på respektive sida av älven. Kanske enkelrikta parkbron i södergående riktning efter kl 15 eller förse sörlänningarna med ett systembolag samtidigt som man får ett handelsområde?
Jocke