Konservatism bygger på en traditionell skepsis till förändring.
Den kan anklagas för att vara bakåtsträveri vilket progressivare politiker på vänsterkanten gärna betonar, men det kan också innebära eftertänksamhet och ovilja till förhastade och många gånger negativa samhällsomvandlingar.
Det är därför konservatismen alltid växer sig starkare när medborgarna upplever att landet utvecklas på fel sätt.
Det kan gälla ett missnöje med det växande tiggeriproblemet, introduktionen av nya genusvetenskapliga teorier eller något så omfattande som invandringspolitiken.
Att ta tag i frågorna med utgångspunkt i försvarandet av värderingar och normer, gör konservatismen till en ideologi som inte bara berättar om hur samhället är, men också om hur det borde vara.
Även i Skellefteå märker vi av konservatismens återkomst. Michaela Löwenhööks (M) debattartikel om att återta medborgarhemmet byggde på konservativa argument, och precis som Sverigedemokraterna, verkar Moderaterna ha förstått att försvaret av befintliga värden faktiskt kan vara mer idérikt än allehanda osäkra löften om framtiden.
Andreas Löwenhööks (M) sommartal lyfte integrationsfrågan.
Moderaterna har nog inte underskattat betydelsen av integrationsfrågan i samband med konservatismens tillväxt, och där kan en utstucken haka kanske röna framgång mot väljarna. Men blir det trovärdigt?
Även om många moderater historiskt stått mer konservativt i den liberalkonservativa idévärlden, har Moderaternas politik i Skellefteå länge byggt på liberala värden.
I relation till SD, som lokalt haft ett för otydligt förhållningssätt till sin egen ideologi, blir det därför spännande att se vilket parti som tar den konservativa debatten 2018.
Markku Abrahamsson, Skellefteå