Signaturen ”Undrande läsare” i Norran den 27 maj gör antagande att Skellefteborna är lika negativa till namnet Sara kulturhus som hen själv. Skribenten har troligen också rösträtt och därmed möjlighet till politisk inflytande över representanterna i kommunstyrelsen som tagit beslutet. Bra att politiker lyssnat, samlat kunskap och gjort ett seriöst namnval med väl underbyggda argument.
Ur pressmeddelande kan vi läsa vad Sara Lidman-sällskapets Harald Larsen säger: ”Sara kulturhus är mer än namnet. Sara kulturhus inrymmer kärnan av det Sara Lidman stod för: solidaritet, sam-vett och motstånd. Sara kulturhus är platsen där människor och kulturer möts och bryter verkligheter med varandra.”
Tanken är att Skellefteås kulturhus beskrivs som Sara själv beskrevs. Gnistrande och förargelseväckande. Läs Saras böcker. Jag ska fara till Sara, låter väl alldeles folkligt förtjusande. Sara kulturhus står inte i genitiv. Det är inte Saras hus. Det är Sara. I hennes anda. Det är du och jag som ska fylla det med innehåll. Ingen jämförelse i övrigt, bara en reflektion över klagomål på namn, hus och verksamheter. Vi säger Ainas café, Maikens tyger, Ingers kiosk, Stigs konditori, Sankt Olovs kyrka.
Kommentaren gäller även Sven-Olof Anderssons insändare ”Drabbad av kulturskymning” i Norran den 4 juni.
Fara till Sara