År 1971 mellan den 16-20 augusti ägde en sammankomst rum, som kom att spela en betydande roll gällande monarkins bevarande.
Konferensens resultat kom senare att bli allmänt känd som Torekovskompromissen. Detta var en uppgörelse som slöts mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna.
Därutöver blev kompromissen även en del av grundlagsberedningens underlag inför framställandet av 1974 års regeringsform.
”Monarkins grund är att vissa människor föds som mer värdefulla än andra,” har Yasmine Larsson, ordförande i Republikanska föreningen, sagt.
Utgången av den ovan nämnda kompromissen blev till följd att monarken blev fråntagen allt inflytande över politiken. Från och med nu skulle monarken inte längre ha möjlighet att påverka regeringsbildningen.
Fortsättningsvis skulle monarken enbart ha ett ceremoniellt åtagande. Ett ansikte utåt för att representera Sverige.
Enligt min uppfattning så är det en bakåtsträvande och förlegad tanke att fortsättningsvis bevara en överdådig institution som kungahuset representerar.
Om man skulle välja att bryta den historiska traditionen av monarki, skulle det därmed öppna upp för en offentlig och fördjupande diskussion gällande vårt nuvarande statsskick. I förlängningen även diskutera vilket samhälle vi i framtiden skulle vilja leva i.
Frågan är om våra lagstiftare är beredda att steget för att vidareutveckla samhället för dess medborgare. Det kan mycket väl vara så att tanken på att folket har andra ambitioner än våra förtroendevalda skrämmer politikerna.
I slutändan är det ändå politikerna som ska tjänstgöra till förmån för folket - och inte tvärtom.
Christoffer LindvallSkellefteå