Postnord är i kris. Den som nekar reklam och betalar räkningar digitalt får allt mindre i brevlådan. Eventuellt glesare utdelning skulle kunna vara överkomligt. Att en daglig tidning som Norran försöker lösa sin kris med neddragningar känns i mina ögon faktiskt värre.
Avskedandet av journalister skärper knappast bevakningen. Att övriga avdelningar slår igen helt känns närmast förödande. Kvar ska bli en ”modig och klok älgskötare” med fokus på det digitala. Känns extremt dålig tajmat, utifrån att Skellefteå just nu expanderar i övrigt.
Men protesterna verkar ljumma. Fattar vi vad som pågår, eller bryr vi oss inte? Unga människor läser inte sånt som prasslar längre. Även äldre som digitaliserat sig så pass att de har en fungerande dator eller läsplatta, tycks ta förändringen med jämnmod. Den som fortfarande knorrar kallas ibland digitalt handikappad. Att många unga samtidigt blir alltmer analogt outbildade ses sällan eller inte alls som problem.
Allt är givetvis inte svart eller vitt. Texter som denna sänder jag via dator. En äldre mobiltelefon duger att ringa med. Mobilt bank-id går också än så länge klara sig utan. De flesta transaktioner kan skötas via lösenord. Betala räkningar via blankett tycks faktiskt också än så länge vara möjligt.
Men ett gammaldags julbrev till släktingar fick ett rörande positivt mottagande. Även gammaldags pappersbilder har sitt värde, de allra bästa kanske ramas in. Pappers-Norrans återblickar av skickliga fotografer känns redan värdefulla.
Men om allt detta försvinner? Starka ekonomiska, ofta multinationella intressen kan tyckas styra och påskynda utvecklingen. 3G blev 4G blir 5G. Både digitala och andra virus kan på kort tid spridas över klotet. En pytteplanet som faktiskt tycks bli allt sårbarare på många sätt.
Stefan Holmberg, Östra Falmark