Kampen om regeringsmakten pågår men vad innebär det för oss med låga pensioner och pensioner under fattigdomsgränsen?
Jo, svaret är att oavsett vem som till slut blir statsminister kommer politiken att prioritera miljonärer i stället för pensionärer.
Lika enhälligt står en riksdagsmajoritet bakom att Sverige inte har råd att garantera vettiga pensioner åt de som arbetat och och byggt landet.
Som illustration kan man jämföra med Norge som också har reformerat sitt pensionssystem.Trots att det norska systemet har konstruerats med det svenska som inspiration har resultatet blivit olika som natt och dag
Det finns tre förklaringar till att Sverige producerar fler pensionärer under fattigdomsgränsen än Norge, och att andelen kommer att öka i Sverige.
* Grundpension är mycket högre i Norge. Minsta pensionsnivån för ensamstående är 16 183 norska kronor per månad och det motsvarar 17 794 svenska kronor.
Den svenska garantipensionen för ensamstående är 8 076 svenska kronor.
Den norska lägstapensionen är betydligt högre än vad som betalas ut i genomsnittlig allmän pension i Sverige, alltså med inkomstpension, tilläggspension och premiepension inkluderat.
* l Norge följer grundskyddet löneutvecklingen. Pensionärerna med de lägsta pensionerna kan hänga med den allmänna standardhöjningen.
l Sverige räknas garantipension upp med inflationen och klyftan till löntagarna ökar hela tiden.
* Det norska stortinget har behållit makten över pensionssystemet och kan fatta beslut om att ändra de pensionsavgifter som ska betalas in om de inte räcker till för att betala ut pensionerna.
De svenska pensionärerna får i stället sänkt pension när bromsen slår till. Som jag ser är pensionärerna alltså i klorna på den odemokratiska Pensionsgruppen som stoppar alla förbättringar av pensionärernas ekonomi.
Rolf Carlsson, Skelleftehamn