Priset är för lågt, därför slänger vi maten.
En ökad kostnad för livsmedel innebär att en mindre del av inkomsten kan användas till fritidsaktiviteter som ger stora koldioxidutsläpp; såsom utlandsresor, drivmedel till båtar och skotrar.
För att öka landets självförsörjningsgrad måste lönsamheten för lantbruket öka. Då svenskt lantbruk är bland det rationellaste och har de strängaste djurskydds- och miljökraven så är det enbart ökade produktpriser, och därmed ökade livsmedelspriser, som kan förbättra lönsamheten.
Efterkrigstidens jordbrukspolitik, med mål om en nästan hundraprocentig självförsörjningsgrad, baserades på att en bonde skulle garanteras samma lönenivå som en industriarbetare.
För konsumenter skulle en tredjedel av disponibel inkomst gå till livsmedel, en tredjedel till boende och en tredjedel till övrigt och sparande.
Idag går drygt en tiondel av den disponibla inkomsten till livsmedel. Förändringen har varit dramatisk, dagens livsmedelspriser är för låga, då en stor del av livsmedlen slängs.
Det bör vara möjligt att betala mera till de svenska bönderna och därmed skapa förutsättningar för en högre självförsörjningsgrad. Men för att det ska vara möjligt så måste det till politiska beslut.
Inför årets val presenterades förslag om skatt på ”fulkött”, kommuner och landsting ska endast använda kött som producerats enligt svenska regler samt sänkt dieselskatt .
Effekten av skatt på "fulkött" och ökad användning av svenska livsmedel i offentlig utspisning är svår att beräkna, men om det ger produktprishöjningar på 15-20 procent är det ett steg i rätt riktning.
Om lantbruket i likhet med gruvindustrin hade skattebefriad diesel skulle det motsvara en produktprishöjning på ungefär fyra procent.
Tänk om partierna gjorde en blocköverskridande överenskommelser om högre produktpriser till lantbruket, ökad självförsörjningsgrad samt långsiktiga regler för lantbruket för att utveckla fossilfria och koldioxidfria drivmedel.
Lars Forslund, Olofsberg