Arkivbild: Fredrik Sandberg/TT
Jag hoppas att jag har innerligt fel men jag börjar förstå att kommunen inte kommer att ha något industriprogram på gymnasiet till hösten.
Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland ser det relativt lika ut när det gäller stora och små industrier. I kommunerna längs kusten gör man allt som står i deras makt för att behålla denna utbildning.
Har varit i kontakt med Luleå, Piteå, Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvalls kommuner. De flesta kommunerna i Sverige har problem att få elever, men inte lägger man ned utbildningen. Kommunerna längs kusten arbetar med att behålla utbildningen, hitta nya infallsvinklar som attraherar elever. Faktiskt var det upplyftande att prata med dessa tjänstemän och höra hur man arbetar för att behålla utbildningen.
Har Skellefteå kommun verkligen gjort allt för att behålla programmet? Har man gjort någon undersökning på hur många industrianställda som kommer att gå i pension och måste ersättas? Hur ser marknadsföringen av programmet ut?
Med facit i hand menar jag att det är ett misslyckande på alla punkter. Om man får tro Bertil Almgren (S) så verkar en av anledningarna vara att någon ansvarig missbedömt lokalfrågan och upptäckt för sent att man bygger om Kaplanskolan – därför ingen lokal för eleverna.
Har man verkligen varit i kontakt med verkstadsindustrin? Har man pratat med några mindre företag som inte känner igen att man tagit kontakt. Samtidigt säger Bertil Almgren att det är ”upp till näringslivet att se över personalförsörjningen så bollen ligger hos dem”.
Vad händer i Skellefteå om man måste lägga ned företag för att kommunen inte har lyckats förse företagen med utbildad arbetskraft?
80 000 invånare i kommunen förblir en vision om antalet företag och människor minskar. Som jag ser det är detta ett totalt misslyckande från S-politiker, med rätt att bestämma.
Lennart Gustavsson, Tuvan
Svar direkt
Industriprogrammet har under en följd av år dragits med rekryteringsproblem, . Både Skellefteå kommun och trä- och metallbranschen har på olika sätt uppmärksammat detta bl.a. genom att ingå i den nationella organisationen Teknikcollege.
Tyvärr får vi konstatera att träinriktningen inte kunnat rekrytera elever, vilket gjort att den sedan några år tillbaka är nedlagd. Metall-delen har dock funnits kvar, om än med får sökande till maskin och svetsinriktningen.
Någon nedläggning av den inriktningen har inte gymnasienämnden beslutat om, däremot att inte göra någon antagning till hösten pga ingen sökande! Inför beslutet om vilka utbildningar som ska erbjudas 2017 finns Industritekniska programmet med i diskussionen.
Beslut tas av gymnasienämnden i juni. Inför beslutet måste vi få ett beslutsunderlag som visar på hur utbildningen kan bedrivas och hur vi når ut med information till de sökande.
Den infallsvinkel kommunen arbetat med under de senaste åren är en gemensam trä- och teknikarena där branscherna förutsätts gå in och ta ett stort ansvar för finansieringen av både investeringen och driften av arenan.
Gymnasieskolan skulle i en trä- och teknikarena bli hyresgäst. Bakgrunden och analysen till att skapa en gemensam arena är att de bägge branscherna är i behov av kompetens, både genom nyutbildning och fortbildning av redan yrkesverksamma. Finansieringen av Trä- och teknikarenan är i dagsläget inte säkrad men det gemensamma arbetet fortsätter.
Kommunen ett gott samarbete med dessa två branscher med både arbetsgivare och arbetstagarorganisationer, och ingen ska känna någon tvekan om kommunens ambition när det gäller att bidra till industrins kompetensförsörjning.
Beträffande lokalfrågan har ingen missbedömning från kommunens sida gjorts. Vi har varit tydliga, gentemot branschen, att kommunen bygger inte upp någon ny träutbildning i egen regi
Finns det sökande till metalldelen ordnar vi utbildning i egna lokaler och tillsammans med branschen i avvaktan på att trä- och teknikarenan står klar.
Däremot vore det fel, sett ut skattebetalarnas synpunkt, att bygga upp en utbildning för ett fåtal sökanden. Därför har en enig gymnasienämnd beslutat att i samband med de ombyggnationer som pågår inte bygga nya lokaler för Industritekniska programmet, utan bedriver gärna utbildningen i samverkan med dessa branscher.
Avslutningsvis, Skellefteå kommun står i ett läge med något minskande elevtal, vilket påverkar organisationen. Från att före 2010 haft cirka 1000 elever per årskull så har vi nu omkring 800 elever per år som ska ha en utbildningsplats.
Majoriteten i nämnden menar att förstahandvalet ska så långt det är möjligt tillgodoses eftersom det leder till färre studieavbrott. Vi ska också komma ihåg att gymnasieskolan ingår som en del i den långsiktiga kompetensförsörjningen genom att det minst fyra år från det att ungdomarna söker utbildningen till att de har sin examen. Därför är andra former av utbildningen, t.ex. vuxenutbildning, viktig i detta sammanhang.
Vi hade en tid då en länsskolnämnder dimensionerade både grund- och gymnasieskolorna. Idag befinner sig inte minst gymnasieskolan på en konkurrensutsatt utbildningsmarknad.
I det läget kan inte kommunen bygga upp utbildningar som sedan står med tomma platser.
Bertil Almgren (S)Ordförande gymnasienämnden