Arkivbild: Scanpix
Jag har varit sjukskriven i fyra månader men inte fått ut en krona från försäkringskassan, trots att jag gjort allt rätt. Fyllt i alla papper samma dag de kommit, beställt de som behövs kompletteras som åligger mig etcetera.
Men jag är i händerna på andra som inte gör det de ska. Handläggare på försäkringskassan som inte ersätts när de är sjuka, arbetsgivare som inte fullgör sina uppgifter, läkare som inte har tid att skriva sjukintyg, vårdgivare som inte skickar in handlingsplaner och så vidare.
Jag har med blandad framgång begärt uppskov hos mina fordringsägare och i går kom brevet från Kronofogden. Nu är jag registrerad som en icke önskvärd person i många sammanhang.
Försäkringskassan betalar inte ut några pengar, trots ett beslut från december 2012, att jag har rätt till ersättning. De avvaktar med utbetalningen eftersom de begärt in inkomstuppgifter från min arbetsgivare.
Jag har inte haft någon inkomst på fyra månader och eftersom jag är ung har jag inte hunnit spara ihop någon buffert. Nu ökar skulderna, lavinartat, för det är inga små avgifter som tas ut som skuldsatt.
Jag har frågat om jag har rätt att söka försörjningsstöd hos kommunen och fått ett nekande svar, eftersom jag har rätt till sjukpenning. Kommunens tjänstemän har förmodligen, vad jag vet idag, gett fel svar.
Måste man ha skriftlig kontakt med kommunen, så man har ”bevis” på de svar man får, då man behöver rådfråga dem? Ska man alltid ansöka, och även överklaga beslutet för att vara säker på att det blir rätt? Det är det svar jag fått från en av kommunens tjänstemän då jag ifrågasatte om jag inte kan lita på muntliga svar.
När jag bad om hjälp trodde jag att vi i Sverige har ett skyddsnät som ska hjälpa mig att hålla mig upprätt medan jag själv gör allt jag kan för att förändra min situation.
När myndigheter inte samarbetar faller vi som är beroende av er hjälp väldigt hårt.
Ska skyddsnätet fungera måste alla trådar vara hela.
20-årig tjej