Bildmontage: Arkivbilder: Scanpix
Sverige har i likhet med andra länder en reglerad invandring. Staten har ett ansvar för sina egna medborgare i första hand, och för övriga i andra hand. Den som tror att detta är något unikt svenskt, titta gärna på tv-dokumentärer som Border Security och Border Wars.
Sverige har sedan 1980-talet haft en generös invandringspolitik. Det innebär dock inte att alla som kommer till Sverige har automatisk rätt att bosätta sig här.
I Sverige har vi en rättssäker asylprövning. Det finns tre instanser, Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen, som prövar varje enskilt ärende. Personer som anses ha godtagbara skäl att stanna får permanent uppehållstillstånd, medan personer som inte har det skall lämna Sverige.
Dessa är inte att betrakta som flyktingar, utan som personer som gjort ett försök att få stanna i Sverige, men som saknar skäl att göra detta. Några av dessa väljer att stanna kvar illegalt i landet, och ordet "papperslös" är en eufemism för illegal invandrare.
Människor som uppehåller sig illegalt i landet tvingas att livnära sig på svartjobb eller andra jobb utanför lagens råmärken. Det är alltså knappast någon idealsituation.
Centerpartiets förslag om amnesti för illegala invandrare låter som en humanitär och god åtgärd, och man plockar populistiska poäng i opinionen. För vem vill inte vara god och medmänsklig?
Man bör dock inte låta sig luras av det tjocka lager humanism som smetats över förslaget. Vad den ultraliberala Stureplansfalangen av Centerpartiet egentligen gör är att medvetet underminera nationalstaten och den reglerade invandringen vilket naturligtvis inte har ett endaste dugg med humanism att göra.
Jag menar att man antingen kan ha fri invandring eller en välfärdsstat, men man kan inte ha båda delarna.
Ken KC Cheefman