Stefan Löfvens utnämning av Peter Eriksson MP, till bostads och digitaliseringsminister och de övriga ministerutnämningarna har kommenteras av många redaktörer och politiker.
När man lyssnar på dessa kommentarer kring dessa utnämningar, så funderar man på, om alla har glömt vad som förorsakade denna ombildning av regeringen.
En miljöpartist på väg upp inom sitt parti, vägrar att hälsa kvinnor på samma sätt som han hälsar män, alltså att ta i hand. Men den tunga biten i den kris som uppstod i MP, det var bostadsminister Kaplan koppling till turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna. Den kopplingen visade sig vara mer omfattande än vad de flesta insåg inledningsvis.
Den helhetsbild som så småningom då gavs, blev då allt för besvärande för Stefan Löfven, så Kaplan fick avgå. De här bitarna var det som så småningom tvingade fram en nystart i MP. I den omstarten kastades Åsa Romson ut i kylan.
Eftersom Miljöpartiet ingår i regeringen skulle två ministrar ersättas, så föll det sig naturligt för Stefan Löfven att ombilda regeringen. Det är då som det anmärkningsvärda uppstår, för det var nämligen Peter Eriksson som i TV, med gråtmilda ögon försvarade Kaplans handlande och ansåg att det var helt fel att sparka honom.
Som jag ser det, så var det en fullständigt felbedömning av Peter Eriksson. Tydligen tycker inte vår statsminister att Peters ogenomtänkta försvar av Kaplan har någon betydelse, men jag ser det som ett stort tillkortakommande, att inte kunna bedöma läget och se helheten.
Den egenskapen bör en minister ha!
Sture Nilsson, Sjulsmark