Insändare: Ge oss förutsättningar och ork att ge den vård som våra äldre förtjänar.

En kortare version av insändaren har publicerats i Norran, pappersupplagan.

Som svar till de insändarna där man inte riktigt förstår den frustationen hos oss anställda i äldreomsorgen.

Det verkar som att man inte riktigt förstår hela bilden av vår arbetssituation idag, att det handlar om mer än att måsta arbeta 5 av 12 helger. Vi har den senaste tiden genomgått förändringar kring vår bemanning och schemaläggning, förändringar som anställda såväl som fackförbundet kommunal inte alls velat ha.

Förändringar som innebär att man flyttar schemaläggningen från arbetsplatserna och det ska istället skötas centralt, vilket innebär ett minskat inflytande och minskad insyn i våra scheman. Arbetsgivaren säger att vårt privatliv inte är något man längre tar hänsyn till i schemaläggningen vilket våra lokala schemaläggare till stor del har gjort.

Detta innebär stora problem eftersom vi inte får lägga scheman som sträcker sig längre än fyra veckor fram i tiden. Det säger sig självt vilken ohållbar ekvation det är för de många anställda som har familjeliv som måste kunna gå ihop. Det har varit ett stort fokus och många åsikter kring den helgtjänstgöring som nu väntar oss.

Angående de 5 av 12 helger som vi nu ska arbeta så är detta ett minimum. 5 av 12 helger eller tätare är det vår ledning har bestämt, på vissa arbetsplatser arbetar man idag 8 av 12. Det som stör oss anställda mest med detta är att vi ska ha dessa schemalagda helger oavsett om behovet finns eller inte, då man istället bemannar över på helger för att sedan kunna täcka eventuell frånvaro med ordinarie personal.

Ledningen har även tagit bort vår möjlighet att redan i schemaläggningen kunna lägga in semester vilket vi är ganska beroende av p g a de korta schemaperioder vi är påtvingade. Semestern få förvisso fortfarande läggas in i schemat men med den stora skillnaden är att de luckor som då uppstår ska schemaläggas på övrig ordinarie personal.

Vi vet vilket yrke vi valt, vilka arbetstider det innebär och till vilken lön men det finns en gräns för när det inte längre är värt det. Det handlar inte om att vi som arbetar i vården är gnällspikar, som man på vissa håll på chefsnivå kallar oss, det handlar om att när arbetsbelastningen blir alldeles för hög, våra scheman blir alldeles för dåliga och det inte kompenseras med en lön därefter, då är det inte längre värt det.

Det handlar inte om tomma hot och utpressning men många av oss söker sig nu ifrån vården för att man inte vill längre. Om vi nu vill ha en bra äldreomsorg med kompetent personal så bör man ta detta på allvar.

Ge oss förutsättningar och ork att ge den vård som våra äldre förtjänar. Vi vill vara med och utveckla äldreomsorgen, vi bryr oss om våra äldre och vi vill att bestiga berg med vår äldreomsorgschef men det kan inte bara ske på vår bekostnad.

Frustrerad undersköterska