Arkivbild: Pär Lindström
Nygatan var vältrafikerad av fotgängare av olika åldrar och jag gladdes åt att ingå i denna ström av människor på gågatan, i vilken jag kunde känna en sorts gemenskap. Kände mig helt enkelt inspirerad.
Detta fick mig i alla fall att tänka på Skellefteås platsvarumärke och orden, ge idéerna plats.
En bra slogan. Frågan är om det ges nog med utrymme för att idéer ska kunna ta plats. Min åsikt är att interaktion och möten med människor skapar ett kreativt klimat där idéer kan födas. Därför borde man snarare tala om att ge människan plats.
Finns det tillräckligt med utrymme för människan i staden?
Mitt svar är nej. Bilen har varit dimensionerande för stadens utformning, på bekostnad av människans utrymme på stadens gator.
När jag ändå har gjort er upprörda vill jag dessutom gå så långt som att påstå att bilismen förhindrar kreativitet.
Det är relativt enkelt att föreställa sig den begränsade förmågan att vara kreativ när man sitter i en bil. För att främja kreativ förmåga uppmuntras vi att inte vara så fyrkantiga eller att tänka utanför ramarna. Detta är tyvärr dömt att misslyckas då man redan sitter i ett rektangulärt format färdmedel.
Vidare förhindrar vägarna oss från att välja spontana färdvägar som kan leda till nya erfarenheter och sedermera väcka den kreativa förmågan.
En bilist kan inte tänka, ”Åh, jag känner för att ta en tur förbi älven”, och sedan köra över refuger, på trottoarer, in i parken och ned till älven. Livet i en bil blir med andra ord ganska inrutat.
Men främsta hindret är att det inte går interagera med din medmänniska i den andra bilen på samma sätt som om du stod nära denne, på en plats där det finns utrymme för människan. En plats där det även ges utrymme för idéer.
Så, öppna bildörren, lämna ramarna som hämmar din kreativitet, och tag ett kliv mot en stad för människor.