Ju högre ekonomiska studier desto längre från verkligheten verkar man komma
Senaste exemplet på detta menar jag är den disputation av Jacob Lundberg,som Norran skrev om den 8 oktober. Han menar i sin avhandling att statlig inkomstskatt skulle självfinansieras genom att de skulle sporra till längre arbetstid och beteendeförändringar. Vidare att en kommunalskattehöjning på en procent skulle kosta 13 000 tjänster.
43 procent av de ökande intäkterna skulle också försvinna i minskad arbetslust och beteendeförändringar. Om denna disputation kan jag bara säga en sak: Teoretiska floskler.
Sverigedemokraterna finansierar också sin budget på tänkta besparingar och beteendeförändringar. Den har dömts ut av ekonomer i de flesta läger. Kritiken är att det inte går att basera en budget på teorier, datamodeller och beteendeförändringar. I dessa finns allt för många osäkra faktorer.
Lundberg avslöjar att han också bygger sina teorier helt på logiska antaganden och teorier. Då verkligheten inte är logisk går framtiden aldrig att förutse.
Krig, olyckor och naturkatastrofer kan aldrig en dator förutse. Problemet med teoretisk forskning är inte att datorer börjar tänka som människor, utan att människan börjar tänka som datorer.
Ragnvald Nilsson, Bureå