Arkivbild: Pär Lindström
Jag började jaga i ett jaktlag förra hösten och fick via min släkt plats i jaktlaget. Det var inte helt lätt.
Men bara för att jag är en ung tjej som bott i stan stora delar av mitt liv betyder det inte att jag inte är intresserad av jakt.
Många äldre har förutfattade meningar om nya som kommer in i laget, om du ens lyckas ta dig in i ett lag.
Jag förstår inte hur jaktlagen tänker om framtiden och hur de planera framåt. För just nu är det i många jaktlag flera som är 70 år och uppåt, och vad händer om man kanske har tre, fyra fem i laget som går bort inom loppet av något år?
Finns det då någon jaktintresserad som knackar på dörren för att ta deras plaster? Det tror inte jag.
Jag ringde till min jaktledare för att höra om det fanns någon möjlighet för min sambo att jaga i vårt jaktlag.
Men innan jag ens hann avsluta min fråga fick jag som svar att det går inte. Då jag frågande varför sa han att det finns ingen plats över, enligt reglerna (typ gamla) och så måste man äga mark eller bo i området.
Men har man råd i vår ålder att köpa mark eller hus?
Jag sa även till min jaktledare att vi inte behöver två köttlotter, utan vi kan dela på en. För vi jagar för att vi tycker det är roligt och en hobby, inte för köttet. Köttet är en väldigt känslig fråga och jag tror att det är därför som äldre inte vill ta in fler. För då kan de trots allt få mindre älgkött, Visst har jag rätt?
Men vi yngre vill ju komma in och jaga för att lära oss, även lära oss av er äldre som har rutin och kan ge tips och råd. De som har jagat länge känner till markerna, vart alla olika pass är och så vidare.
Varför ska man då vänta till de flesta med rutin gått bort och börja leta nya jägare. För vi vill faktiskt lära oss av de äldre, för de vet mycket och har erfarenhet.
Besviken ung jaktintresserad tjej