Arkivbild: Norran
Gymnasieskolan är för många av våra elever bron mellan skollivet och yrkeslivet och för andra förberedelsen till högre studier som leder till speciella yrkeskategorier. Tre år fyllda med kunskap och förberedelse inför vuxenlivet.
Många problem uppstår när inte alla elever har förstått vikten av att vara närvarande på skolan, att komma i tid till lektionerna för att inte missa viktig genomgång eller information, att inte störa in- och utlärningen för sig själv, för läraren eller för klasskompisarna.
Att respektera varandra oavsett etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och ålder, att raster är till för att äta, fika, vara social medan lektioner är till för kunskapsinhämtning, utövande av nya och gamla kunskaper och erfarenheter samt examinering.
All skolpersonal jobbar hårt med många frågor som hör till etik och moral, med frågor mot mobbning och utanförskap, med hälsofrågor och uppfostran, med frågor kring anpassning och argumentation, källkritik och nätikett, alltså god sed på internet, och mycket mer.
Detta görs under och utanpå ordinarie undervisning och mentorskap. Men vi räcker inte till alla gånger, samtidigt som fler och fler krav, klagomål och utpekanden väller över oss från alla håll och kanter.
Min fråga till er, föräldrar, mor- och farföräldrar, mor- och farbröder, andra vuxna engagerade i våra ungdomars liv, samhällsmedborgare, politiker och massmedier, är hur kan vi hjälpas åt för att våra ungdomar ska få det bästa bagaget någonsin att ha med sig till yrkeslivet?
Hur kan vi jobba konstruktivt och samarbeta för ungdomarnas bästa?
Samarbetsvillig förälder och lärare