Demokratins seger över ett ogenomtänkt och i viss mån desperat förslag att bygga en bro där 61 procent av de som deltog i folkomröstningen insåg att den skulle hamna på galen plats.
En stor eloge till bromotståndargruppen, med deltagare från de flesta partier, som offrat tid i massor, och verkligen jobbat med ”mun mot mun-metoden” och på så sätt övertygat många som från början tyckt att ”nog är det väl bra med en bro”, utan att ha satt sig in i de problem den skulle medföra, men som efter att ha fått nackdelarna klargjorda ändrat inställning.
Kanske har folkomröstningen också speglat förhållandet mellan landsbygd och stad på så sätt att vi ute i periferin nu har talat om för ”stads-sossarna” att vi inte accepterar de indragningar och det som närmast kan kallas investeringsstopp ute i kommundelarna, där det i viss mån närmast råder förfall.
Sansa sig borde man också då det gäller den inofficiella tävlan som råder med ”storebror” Umeå med kulturhus mitt i stan och tankar som att om Umeå bygger ut vid älven måste vi göra detsamma.
Vi i Finnforsfallets S-förening, vi som bor ute i periferin har de senaste 20 åren, minst, lidit av att de eldsjälar som tidigare verkligen stred för sina områden, som Kalle Enqvist från Aspliden, Fällfors, har ersatts av ja-sägare som tycker att det är bekvämast så. Vilket till viss del är vårt eget fel, vi har ju röstat in dessa.
Slutligen, folkomröstningen kan nog bli en tankeställare för våra kommunpolitiker och en uppmaning till den att i görligaste mån försöka se till hela kommunens bästa.
K-E Johansson, Birgitta Bohlin
Fem körfält på bronUndergångenByamentalitet och snävsynLindh: ”Det känns jättehärligt”Klokast ta ett steg i tagetNej i broomröstningenAvlastar ny bro centrum?