Foto: JESSICA GOW / TT.
För att förbättra statens ekonomi så kommunaliserade Socialdemokraterna med Göran Persson svenska skolan dock underfinansierad med 80 miljarder. ( det var olyckligt säger Persson idag!)
Kommunen blev huvudman och det politiska syftet var att kommunen var närmare verksamheten. I kommunens ögon blev då lärarna tjänstemän i kommunen och de skulle som sådana förhålla sig till verksamheten.
Kommunerna som huvudmän hade bara tid med att förvalta lokalerna och ta hand om pengarna för kommunal kompetens inom skolområdet var svårt att hitta. Kommunerna la då över ansvaret till rektorerna med makt att bestämma allt bara budgeten hölls.
En rektor oavsett utbildning eller ingen utbildning alls, oavsett kompetens skulle då i det lilla formatet ta ett nationellt och kommunalt ansvar. Vilket så klart minskar visionerna och krymper tänket och ökar rädslan att göra fel gentemot föräldrarna!
Kommuner över hela landet kallar in rektorer en heldag per vecka för att i huvudsak prata ekonomi, lokaler och ordningsfrågor inte pedagogik eller nationella mål i skolan. Det pratas inte utifrån lärarperspektiv eller elevperspektiv.
Alliansens ansvariga för skolan är i grunden militär och försöker införa mer ordning. Ordning och reda passar ju inte ihop med Socialdemokratiska idéer om eleven ska själv söka kunskap och elevens integritet i detta fall bestämma själv över vad eleven tycker är viktigt. Läraren eller tjänstemannen ska administrera detta kommunala uppdrag och då handlar det mest om överlevnad för någon uppskattning för bra pedagogiskt arbete finns inte på programmet.
Varför ska lärarna uppmärksammas eller få högre löner bland alla andra tjänstemän? Många gånger har jag förstått att de politiker som är intresserade av skolfrågor i kommunen vill hämnas!
Nationella politiker gör satsningar på skolan och höjer lärarlönerna minskar grupperna enligt uppgift men de sitter i baksätet och styr. Det är inte kommunerna som är huvudmän i skolan, det är inte kommunerna som höjer löner eller organiserar och minskar elevgrupper och anställer extra personal. Det är rektor som har detta ansvar 100%.
Rektor är bara ansvarig för ekonomin gentemot kommunen så en duktig rektor sparar och hushåller med pengar! En rektor uppskattar därför inte kostsamma pedagogiska ambitioner som små grupper i musik eller mindre grupper i språk. En rektor sätter lönerna till lärarna och en lärare som pedagogiskt försöker framhålla sig ligger inte i spannet att vare sig få högre lön eller utses till förstelärare.
Förstelärartjänster går till lärare som helt sväljer vad rektor säger och menar och blir rektors hjälpreda gentemot kollegorna och får som tack högre lön och mindre undervisningstid.
Jag, som har viss erfarenhet efter 42 år inom svenska skolan, hoppas att den nya och som jag ser det första riktigt intelligenta skolmänniskan på många år blir gymnasieminister ska kunna inse som på spåret vinnare att man inte kan sitta i baksätet och styra.
Det blir riktigt intressant när hon inser och förstår att Fridolin inte har vare sig lärarutbildning eller erfarenhet som lärare! Han är dessutom hennes chef! Det är samma orimliga förhållande på svenska skolor över hela landet att lärarna som har kompetensen har en chef som ofta inte har någon som helst aning om vad yrket innebär.
PerOlof Johansson
Örbyhus