Tänk er jorden, rymden och lufthavet som en gigantiskt stor tunna med rent vatten. Därefter lägger vi i några fiskar. Sedan tillsätter vi en rad konstiga kemiska ämnen som vattnet i tunnan inte kan ta hand om. Det bryr vi oss inte om utan vi häller bara i mer ännu konstigare saker. Att innehållet i tunnan börjar bli grumligt och fiskarna börjar dö är det heller ingen som reagerar på. Vi fortsätter bara att tillsätta ännu mer konstiga saker. Nu börjar även innehållet lukta betänkligt.
Ingenting är oändligt, inte ens den planet vi bor på. Så vad jag är rädd för, är att vi nu närmar oss den punkt då jorden inte orkar med mer av allt konstigt vi släppt genom åren. Nu behöver det inte vara så illa, men varningssignalerna börjar nu vara så kraftiga att vi måste ta dem på allvar. Vi måste alla inse att vi inte kan fortsätta med det frosseri som vi gör idag.
Ragnvald Nilsson, Bureå