Jag hittade en sprayflaska Waterguard, som skyddar trädgårdsdynor och bilklädslar mot fläckar, i en butik. Av etiketten framgick att vätskan är mycket giftigt och orsakar skadliga långtidseffekter i vattenmiljö.
I en annan butik hittade jag Klorin, som jag trodde var utfasad för länge sedan. Jag skrev och frågade både till handeln och kemikalieinspektionen. Kemikalieinspektionen hänvisade till att produkterna är godkänt att användas inom EU.
Handeln uppgift är att sälja och överlåter därför allt ansvar till kunden. Butikerna svarade att de vill ha en så bra märkning som möjligt så att kunderna får välja.
Vad då välja?
Så länge varorna tillverkas och finns på butikshyllor så säljs de. Det är den bistra sanningen. Dessutom är varningstexten både liten och svårläst. Det behövs nästan förstoringsglas för att läsa den.
Jag tänkte att jag skulle, med stöd av miljöbalken, försöka stämma butikerna för att de säljer miljöfarliga produkter
Men på både regeringskansliet och Naturvårdsverket avrådde mig å det bestämdaste. Min chans att vinna bedömdes vara mikroskopisk, då produkterna är godkända både i Sverige och EU.
Jag var alltså tillbaka på ruta ett.
Det måste finnas en kontrollmyndighet inom EU som har mandat att förbjuda varor som bevisligen är giftiga. Vi som kunder måste kunna lita på att de varor som står i butikshyllorna är säkra. Allt som vi inte har kunskap om, borde inte heller vara vårt ansvar.
Jag anser definitivt att det är sådant vi har myndigheter till. Vad har de annars för uppgift?
Ragnvald Nilsson, Bureå