Olof Palme myntade begreppet ”Dessa satans mördare.” Jag vill travestera hans uttryck och applicera det på sentida potentater i hans eget parti, de som jag vill kalla ”satans pseudosocialdemokrater.” Göran Persson, Tomas Östros, Jan Emmanuel Johansson, Anitra Sten, Anders Sundström är för gemene man falska socialdemokrater. De har säkert varit det även under en tid i den politiska karriären.
När man som vanlig knegare gör en tillbakablick så kan man förlåta dem för en del beslut som de tvingades fatta på grund av de omständigheter som rådde just då.
Men som nu, efter att ha lämnat sina politiska karriärer bakom sig, varför snyltar de på samhället? Ingen av dem har det så ställt att de tvingas gå till Arbetsförmedlingen, sättas in i någon arbetsmarknadsåtgärd eller i FAS 3.
Efter sina politiska karriärer startar de aktiebolag där de placerar sina multiinkomster från olika styrelse - eller kommittéuppdrag med mera.
Detta gör dock många politiker som lämnar riksdagen, oavsett politiskt parti.
Det som sticker ut i detta är dessa sossars dubbelretorik och den totala glömska eller förnekandet av den solidaritet som är en grundbult för Socialdemokraterna sedan partiets bildande 1889.
De personifierar verkligen talesättet ”Det bästa med dubbelmoral är att om man tappar bort den ena så har man kvar den andra”. Lik förbaskat har de ingen moral alls. Kolla själv upp vad ovan nämnda socialdemokrater gör nuförtiden.
Jag menar att ordet solidaritet numera bara finns som en retorisk utsmyckning i partiets måldokument, som underlag för beslut och i kongresshandlingar.
Anders Sundström senaste kommentar efter att ha sparkats från ordförandeposten på Swedbank var ”Det är en mediacirkus.”
Må så vara, men cirkus var det. Clownen/underhållaren var han själv. In gen självkritik alls.
Lahcene ChelligSkellefteå