Somliga slaktar själva sina spargrisar och ger bort pengarna.
Det pratas väldigt lite om de pensionärer som frivilligt sätter sig i fattigdom. Äldre människor som besitter ett kapital som borde ge trygghet och välstånd under hela pensioneringen, men som frivilligt väljer att göra annat. Människor som strävat hela livet och byggt upp en förmögenhet, ofta bestående av en fastighet, kanske en sommarstuga och ett litet sparkapital. Personer som trots en låg pension väljer att skänka bort sina tillgångar.
Det är inte alls ovanligt att barnen tar över fastigheter och sommarstugor när föräldrar vill byta till ett enklare liv. Villor, skog och eftertraktade strandtomter byter ägare helt utan köpeskilling.
En annan väldigt vanlig företeelse är att den äldre personen flyttar det egna sparkapitalet till barnens konton för att kunna söka bostadstillägg och få lägre avgift vid eventuellt vårdbehov. Man ger frivilligt upp sin egenmakt och kontroll över det kapital som har sparats ihop under en hel livstid.
En självvald "fattigdom" som det talas väldigt tyst om. En "fattigdom" som inte skapats av låga inkomster eller av ett liv som hemmafru och som kanske ibland uppmuntras av barnen. Varför pratas det så lite om detta när diskussionen om pensionärernas levnadsvillkor annars är så i ropet? Är detta "elefanten i rummet" som hindrar politiken att ta tag i de riktiga fattigpensionärsfrågorna.
Ulf L