Vi kom av en händelse in på begreppet kohandeln runt lunchbordet på jobbet.
Det är ganska lätt att konstatera att historien upprepar sig, det är bara att se sig om i världen och se hur människor och samhällen tenderar att sluta sig.
Även i Sverige finns tendenserna, och så var även fallet i början på 1930-talet. Tyskarna valde nazismens enkla svar och många förespråkade samma lösning i det politiskt splittrade Sverige.
Det var i det läget några partier från olika håll valde att, som det nu brukar nämnas, ta ansvar, och genom att vara beredda på eftergifter i den egna politiken hitta en för Sverige bättre gemensam väg.
Det var Socialdemokraterna som gjorde upp med Bondeförbundet i det som kom att kallas kohandeln, vilken under 1900-talet blev Sveriges vinnande koncept, att alltid hitta en gemensam väg, vilket även kom att ligga till grund för ”den svenska modellen på arbetsmarknaden”.
Visst, senare kom Socialdemokraterna att ha egen majoritet under långa perioder och de senaste 15 åren har politiken präglats av ideologisk polarisering för att nu ha nått tillståndet splittring.
Detta i ett läge när krafter i världen tenderar att ställa grupp mot grupp, högerextrema krafter vinner terräng i Europas olika parlament. Läget är snarlikt det 1933 och de politiska utmaningarna i princip de samma.
Om nu ledarna för Socialdemokraterna, Centern och Liberalerna vill ta ansvar har väl sällan läget varit bättre för en kohandel 2.0, att gemensamt hitta en stabil mittenfåra, alla får göra vissa eftergifter i det egna partiets program, men samtidigt skapa politisk stabilitet och på samma gång avväpna de extrema krafterna.
Det kanske helt enkelt är dags att bestämma sig för att upprepa historien, på ett mer kontrollerat sätt, eller?
Tomas Rosengren, Umeå