För den institutionella kulturen i Skellefteå så kommer inte kulturhuset en dag för sent. Västerbottensteaterns lokaler är ett ombyggt gammalt kommunhus, Museum Anna Norlander och Skellefteå Konsthall håller till i en välbyggd gammal skola, men som inte lever upp till de krav som ställs på att få låna in konst från de stora institutionerna.
Skellefteå saknar en scen som kan ta emot större musikakter på samma sätt som Folkets hus i Umeå eller Kulturens hus i Luleå kan göra.
Det nya kulturhuset blir ett lyft för den ideella och föreningsdrivna kulturen. Med kulturhusbygget kan Skellefteå få ett större utbud av äldre lokaler som dessutom redan är anpassade för kulturverksamhet.
När de kulturinstitutioner som behöver nya lokaler med hög standard flyttar in i kulturhuset så frigörs lokaler som istället kan användas av de kulturutövare som inte har samma behov.
Ibland föreslås att istället för nybygge borde Nordanå och Brunnsteatern byggas om – för att kulturen skulle tjäna på det.
Argumentet håller inte. De ombyggnader som skulle krävas på Nordanå för att uppfylla dagens krav skulle antagligen bli lika dyra som vid nyproduktion.
För att få plats med scenhus och annat för teaterns behov skulle mycket av de parkytor som gör Nordanå så omtyckt stryka på foten. Kostnaden per kvadratmeter skulle inte heller bli lägre än på busstorget.
Men framförallt så skulle inte det tjäna kulturen. Det är svårt att se att hyran vid en sådan ombyggnad skulle kunna bli speciellt mycket lägre än i ett nytt kulturhus.
Om Skellefteås politiker vill vara framsynta, bygg kulturhuset! Men låt samtidigt Rivhuset, Brunnsteatern och Nordanå vara plantskola för de som en dag kommer att stå på kulturhusets stora scen eller ställa ut i dess konsthallar. Eller låt de bara vara kvar som en plats för de som vill vara kreativa för sakens egen skull.
Låt kulturhuset vara en katalysator för en större utveckling.
Björn YlinenpääLuleå
