Om de döda inget annat än gott. Eller?
När man läser i Norran om dödsfall så blir man ofta förvånad. Var den avlidna/avlidne verkligen en så god människa som det beskrivs? Om man känner till den avlidna så har man ofta en helt annan bild. Man tänker på alla nackdelar och svagheter hos den avlidna.
Många var inte alls religiösa eller gudfruktiga, men ändå så vill de anhöriga ha en kyrklig begravning, konstigt nog.
De som har avlidit före oss beskrivs ofta som bättre människor än vad de egentligen var. Sanningen om dem som dött före oss bör icke förskönas, utan det gäller att acceptera verkligheten och inte fly undan, både vad det gäller forntid och nutid.
Kauko Lieggavaggi