Boliden i dag, liksom i går, har en unik position som en av världens rikaste guldfyndigheter. Men det är inte alla som känner till att det länge fanns en lag uppkallad efter gruvsamhället.
År 1934 antog riksdagen den så kallade lex Boliden, som innebar att utländska intressenter fick svårt att äga aktier i företag som arbetade med mineralfyndigheter. Dåvarande statsministern, Per Albin Hansson, ansåg att det var en nationell angelägenhet att behålla makten över Boliden, och att företaget ägdes av svenska medborgare. ”Från regeringens sida hade funnits anledning förklara, att något intrång på den svenska bestämmanderätten över de nationella tillgångar som det här gäller, icke kan få förekomma.”
I slutet av 1900-talet upphävdes lagtexten för att regeringen obehindrat skulle kunna sälja ut våra gemensamma tillgångar. Post, telegraf, Vattenfall ofta med kungliga förtecken – for all världens väg, liksom Vin- och Spritcentralen. Det enda som krävdes var en namnteckning av respektive styrelseordförande, och så övergick de skattefinansierade tillgångarna i någon outgrundlig form av privat ägo, med staten som delägare. På sikt blev Sverige fattigare.
I fallet med Boliden ville regeringen skydda företaget mot spekulationer från bland annat finansmannen Ivar Kreuger, som planerade att sälja världens rikaste guldgruva till utländska intressen.
Samma sak händer i dag, men nu finns det ingen lex Boliden som hindrar. Våra tidigare så glansfulla ”myndigheter”, postverket, telegrafverket, Statens vattenfall med flera, är inte längre ”kungliga” utan mer att betrakta som lekstugor för det internationella kapitalet.
Yngve Nilsson, Boliden