Illustration: Annika Eriksson
Den 9 februari svarade representanterför förespråkare för en folkomröstning på sju av de tolv frågor som jag ställt om centrumbron. Däremot fick jag inte svar på de fem sista frågorna, vilket man kan förstå eftersom även en bromotståndare har svårt att svara annat än ”ja” på dessa frågor.
De sju första frågorna handlade om en eventuell folkomröstning om centrumbron. Det anmärkningsvärda är att inget nämns om att bromotståndarna är alldeles för sent ute med att planera en folkomröstning.
Alla fick ta del av vallöftet från Socialdemokraterna vid valet 2010. Motståndarna borde naturligtvis redan efter valet startat förberedelserna för en folkomröstning och inte nu när stora belopp redan är nedlagda i broprojektet.
Dessutom har intentionen med lagen om kommunala folkomröstningar inte varit att den ska tillämpas i efterhand för att ompröva redan fattade beslut. Enligt kommunallagen avgörs fullmäktiges ärenden genom omröstning och, vad jag vet, kan dessa beslut ej överklagas, sedan de vunnit laga kraft.
Och då är det väl ganska självklart att man inte ska kunna stoppa ett projekt som är framröstat i ett val där väljarna tagit del av vallöften och där beslut sedan tagits i demokratisk ordning och där projektet därefter är igångsatt och redan kostat skattebetalarna stora pengar i form av planarbete, geotekniska undersökningar, projektering etcetera.
I svaren nämner motståndarna inte heller något om att en folkomröstning om centrumbron kostar stora belopp, kanske flera miljoner kronor.
Mitt ställningstagande till centrumbron är inte politiskt utan jag är för bron därför att den behövs då den bland annat skapar:
– spridning av bilttrafiken i centrum.
– närhet mellan stadsdelarna norr och söder om älven.
– positiv utveckling av handeln i centrum.
– endast gående och cyklister på Parkbron.
– två fungerande och dubbelriktade bil-, cykel- och gångbroar i centrum.
LIN